Träningssummering september

Nu är även september över och hösten är här på riktigt vilket märktes tydligt idag då det var kolsvart ute när jag vaknade och det har varit grått och regnigt hela dagen. Jag gillar hösten med den klara luften och alla färger men det gråa och mörka kan jag gärna vara utan.

September var månaden då jag kom igång med löpningen på riktigt igen. Såg att jag faktiskt sprang fler kilometer i september det här året än vad jag gjorde i september i fjol. Känns riktigt bra att jag är igång och följer löpprogrammet men är samtidigt lite orolig för att det ska börja göra mer ont i knäna igen. Gör fortfarande ont då och då men inte så som det var tidigare. Får försöka ta det lugnt och känna efter så det inte blir värre.

Månadens roligaste träningspass: 

Inte riktigt ett träningspass men jag väljer ändå loppet Ängsö Trail Run som jag sprang sista september. Härlig stämning och riktigt roligt att springa trail tillsammans med andra i den fina miljön. Blev sugen på att springa fler lopp. 

Månadens välgörenhet: 

Från augusti slår jag som sagt ihop de kilometer jag promenerar med de jag springer. Det ledde till att det i september blev 127 kronor till Plan Sverige och deras arbete.  

Månadens prestation: 

Att jag under hela september klarade mig utan att äta godis, glass och annat fika. Att vara "sockerfri" fungerar riktigt bra och jag är stolt över att ha klarat av det såpass länge. Heja mig! 

Månadens tråkigaste: 

Precis som i augusti så kan jag inte komma på något tråkigt vilket jag inte är ett dugg ledsen över! Hösten blir kanske min bästa tid för träningen så nu kör vi oktober.

Racerapport Ängsö Trail Run

Här kommer äntligen den här bloggens första racerapport och loppet jag sprungit är Ängsö Trail Run 2017.

Min uppladdning inför loppet var inte den bästa då jag var lite småkrasslig dagarna innan. En förkylning som inte riktigt ville bryta ut vilket ledde till att jag tog det väldigt lugnt för att det inte skulle bli värre. Men när jag vaknade igår morse kände jag mig tillräckligt pigg och frisk för att springa loppet.

Efter lunchen begav jag och pappa oss mot Ängsö utanför Västerås. Det tog ca en timme och vi var på plats runt halv två, pappa följde med mig som sällskap och "coach". Skönt att slippa åka själv. Väl på plats ställde jag mig i kön för att få min nummerlapp och sedan gick vi bort till platsen för start/mål och satt oss och tittade. Det var riktigt imponerande att se de löpare som sprungit 25 och 50 km gå i mål, vilka kämpar!

Min egna start gick 14:30 och vi var ca 70 personer som skulle springa 5 kilometers loppet. Medan vi stod och väntade pratade jag med två tjejer som stod bredvid och det var väldigt trevligt, hoppas det gick bra för dem båda. När startskotten gick tassade hela klungan iväg, jag låg ganska långt bak men bestämde mig för att springa förbi lite folk medan det fortfarande gick. Det skulle senare visa sig vara klokt, för efter den första kilometern kom vi fram till en smal stig där det var svårare att ta sig förbi.

Jag sprang mitt i ledet och höll det tempot som de framför höll, målet med loppet var för mig att ha roligt och inte någon viss placering eller tid. Det var väldigt fin natur på Ängsö och vi sprang igenom en hage med hästar (som tur var så verkade de väldigt lugna och snälla). Sedan uppstod det en viss problematik då vi inte visste riktigt hur man skulle springa, folk sprang åt olika håll men jag valde att följa där de flesta sprang och det visade sig sedan vara rätt väg. Riktigt tråkigt för de som sprang fel dock så i fall loppet återkommer nästa år skulle det uppskattas med tydligare markeringar.

Vi hade nu sprungit drygt halva loppet och var påväg tillbaka igen. Min fot började göra ont här någonstans, tror jag vrickade till den lite men jag kunde ändå fortsätta springa. Jag hamnade bakom en kvinna jag tyckte höll ett lagom tempo och låg sedan bakom henne tills vi kom bort från stigen. När vi kom bort från stigen var det inte långt kvar av loppet och jag började öka tempot. Själva upploppet var nästan det jag tyckte var roligast eftersom det var där publiken stod och jag som är så långsam lyckades spurta om hela tre personer.

I mål fick jag en medalj (som är så sjuk fin) och en öl (som "coachen" sedan fick). Det fanns även massa godsaker som frukt, mackor och kakor att äta när man gick i mål. Riktigt bra service tycker jag! Loppet var riktigt kul och jag springer det gärna nästa år om det kommer tillbaka. Arrangemanget var väldigt bra men som sagt skulle det kunna vara bättre markerat så det blir tydligare vart man ska springa.